Vi försökte gå en runda, med både västar, keps och tröjor på, men vinden är iskall och ihållande. Nu när kl är 19, står bara sju styck husbilar parkerade på Böda Hamns Ställplats. Det är för kallt och Corona pandemin, känns allt otäckare. Det verkar som att få tar sig hit.
Birgitta satt dock i solstolen och slumrade till en stund. Vad hände? Jo halva ansiktet är rödbränt av solen, medan det andra är det normala.
Jag ställde en fråga till Stefan, Hamnkapten i Kårehamn. Du som lever i takt med naturen, säg mig, varför har det blåst var enda dag hela det här året? Ja svarade Stefan, ”En mild vinter ger väldigt blåsigt väder.”
Vi kunde sitta ute en stund idag, i lä vid sidan på bussen. Jag hade inte mina hörapparater på mig. Jag ställde Birgitta en fråga, som jag aldrig ställt innan. Är det vingarna som snurrar runt borta på vindkraftverken, som låter hela tiden? Jag älskar vindkraften som energikälla, men om de hörs oavbrutet hela tiden, vill jag inte ha dem runt knuten där jag bor.
Sämre är det med vår energi. Vi upptäckte tidigt i våras, att vi inte fick värme i bussen, när vi använder gasolpannan. ”Troligen” går inte cirkulationspumpen 12 v, bara på 220 v. Vi fyllde upp nivån i expansionskärlet som var för låg. Sedan hann vi aldrig testa mera. Under sommaren behövs ju ingen gasolvärme, tänkte vi.
Hela tiden vi varit ute, tills kl 6 idag, då grannarna åkte och vi anslöt till deras eluttag, har vi inte haft nattvärme i bussen. På Kårehamn ville vi inte byta bort havsutsikten och den gröna marken, mot en elplats. Trots + 10 grader som kallast ute, kämpade vi på. Jag en sov en natt i t-shirt, tröja, morgonrock och filt men frös ändå. Jag har inte haft feber, men frossa och ont i kroppen, på grund av något jag inte vet. Nu har vi + 23- 24 grader inne igen, precis som vi är vana vid.