Att för min egen del få sova från kl. 22 till kl. 8, det finns inte på kartan. Idag gjorde jag det i alla fall, men med bara en kort, kort paus mitt i natten. Vårt nya sovrum är så trivsamt, kanske det påverkar. Att gå direkt ut och möta morgonsolen, med en kopp Muminkaffe i den rena morgon luften, det var en mäktig känsla.
Efter frukost gick vi till våran badvik. Vi har ett fint omklädningshus för herrar och damer. Inte ett enda klotter på väggarna, vad roligt att se!
En ganska ny fin soffa utan ”knivskärningar och ristningar” i träet.
Lite längre ut har det kommit näckrosor, men det går att simma vid sidan om.
Vi har några hundra meters avstånd till Ridskolan och störs inte alls av dem. I helgen har de haft stora tävlingar.
Alla dessa hästbussar har kört förbi oss. Tyvärr har vi ingen asfalt på gatan ännu, och några få kör för fort, så det dammar.
Vi har fått det så fantastiskt bra, vi bor intill badviken, vi har naturen, de stora träden in på knutarna, vi kan bada, vi kan prata med kossorna, hästarna och bussen står i ”vardagsrummet”. Vi längtar inte bort från hemma, som vi gjorde tidigare. Jag vågade inte skriva, ”Husbil bra, men hemma bäst”. Det kanske kommer den tiden också. Jag kände på mig detta, när jag såg Herdens garage ta form.