Jag har flera gånger skämtsamt sagt, att vi byggt en lada på landet. Den utdragna entré delen är mjölkrummet och det stora garaget en maskinhall, precis som på landet. Men vi har inte haft något mjölkbord. Idag skulle jag fixa det klart trodde jag. Men vädret var inte på min sida idag och efter en andra omgång torra kläder, lade jag av.
Om det hade gått att skjuta ned spetten i marken hade det varit busenkelt, nu var det inte så, stenarna låg på hög i marken. Ett spett fick jag kapa av på grund av en riktigt stor sten i botten. Jag tog det så försiktigt jag kunde, men all denna sten var inte smidigt.
Bland det absolut första beställde jag en soptunna till bygget, mest för att hantverkarna inte skulle slänga matförpackningar vind för våg. Nu blir detta, det sista jag fixar till. Under mjölkbordet gör jag plats för sopkärlet. Mot gatan fäster jag upp vår nya fina postlåda. Jag bygger med 95×95 tryckimpregnerat så det bör hålla.
Stackars mamma, där uppe i torpet Lotteberg, en km från stora vägen, ensam med två pojkar, två kor, höns och en gris. Leverera felfri mjölk var inga problem. Detta diplom hänger i entrén hemma hos oss.
Birgittas mamma & pappa var lika duktiga. För detta fick de en guldplakett.
Om någon kanske inte vet var ett mjölkbord är… Så här levererades all mjölk till mejeriet när jag var bondpojk på 60- talet. Konstigt att mjölken klarade sig varma sommardagar.