Under hela min uppväxt åkte jag och körde all socknens små grusvägar. På den tiden, som mest med en grön, en gul och till sist en vit Saab V4, med vänster fot på bromsen och höger fot tryckt i botten på gaspedalen. Idag 55 år senare tänker Birgitta och jag helt annorlunda. Vi fick nog av den tidens vägar med råge. Idag väljer vi de största vägarna som finns. Finns det inte stora vägar, då måste vi köra småvägar som idag. Ve och fasa, säger vi båda!
Att det var mycket småvägar på dagens etapp det visste jag. Jag visste däremot inte när vi startade resan, att vi strax skulle möta en ”Plåtis” på 30 km väg i rallyfart, på min lilla smala väghalva i en kurva. Jag bromsade så nästan hjulen låste sig. Vi kunde stanna ett par meter från varandra, varefter den andra bilen fick backa ett stycke för att kunna mötas. Tappar man helt bort omdömet i en mindre bil?
Jag hade kartan inpräntad i hjärnan, jag kan väderstrecken och vi har totalt fyra styck GPS, ändå gick det galet. Jag visste att vi skulle köra E4 ett litet stycke åt söder. När vi kom fram till E4:an pekade alla GPS mot Sundsvall. Naturligtvis skulle jag valt mot Stockholm. Det blev en lång omväg innan vi var tillbaka till samma punkt igen. Denna gången valde jag mot Stockholm och kom rätt, trots att GPS´en sa annorlunda.
Vi ville inte missa vår tradition, med att bjuda min lillasyster på mat, på Restaurang Måns Ols i Sala. Vad roligt att se restaurangen fullsatt när vi kom.
Min kära lillasyster till höger och Birgitta till vänster. Vi åt en god lunch här, men blev sedan bjudna på massor av gott hemma på Eiras uteplats. Stor Kram & Tack kära lillasyster!
Sala Kommuns Ställplats på Musiegatan. Oftast trasig betalautomat läste vi innan på nätet, så även idag. Men vilken fin ställplats det är intill stadsparken och nära centrum. Föredömligt av Sala kommun.