.. men vad det blir till slut, det vet jag inte än?
Jag får lass efter lass, med jättefina schaktmassor.
Tänk vad roligt för alla parter, om jag fått göra min parkeringsplats, för personbilar PB2. (Absolut ingen camping) Vilken oas, vilken prydnad, det hade blivit på gatan. Det skulle ha blivit såå snyggt, såå trevligt och upplyst, under under det mörka höst- och vinterhalvåret. Men som sagt tidigare, jag har inte lagt mig ned ännu. Jag ska göra snyggt runt omkring mig i alla fall. Jag kan inte lämna ett stort svart hål efter mig.
Men hjälp, vad de skitar ned på gatan.
Det utförs ganska stora schaktarbeten på gatan, bara ett litet stycke bort. Markentreprenören där är glad, att det finns en plats, så nära att köra till och jag är ännu gladare, som får ta emot schaktmassorna.
Vädret har dock inte varit på vår sida. Det har regnat och gatan ser ut som kriget, i lervällingen. Grävmaskinen har fått komma ned flera gånger, för att dra loss lastbilarna.
Kanske går det åt lika många lass till.
När vi byggde hus 1972, köpte jag en tomt som ”blivit över”. Detta säkert på grund av att det krävdes mängder med schaktmassor, för att bli bra. Nu är jag där igen! ”Det finns inget som är omöjligt, förrän motsatsen är bevisad”, är ju min devis. Jag kommer att planera upp denna tomten, som i vår egen marknivå i tre terasser. Sedan får vi se…
