Jag blev nästan lite förvånad igår kväll. Helt plötsligt hörde jag en maskin, arbeta utanför vårt hus. Jo minsann, där satt Johan och körde grävmaskinen. Jag har varit på kurs hela dagen, sa Johan, jag måste få gräva ned en massa trams jag lyssnat till, sa han. På någon timma hade han nästan gjort klart, det övre etaget på min nya tomt.
Behöver jag skriva, att jag längtat en stor del av mitt liv, att få köra grävmaskin? Jag skulle glömma både tid och rum, om jag satt där inne vid spakarna.
Men så snabbt det går att planera med en duktig man bakom spakarna. I går kväll var det platt som kyrkgolv. Idag var det snötäckt. Förlåt att jag smutsat ned gatan så mycket.
Familjen som köpte bilen, ringde dagen efter och tackade. En så välstädad och fin bil hade de aldrig varit med om att köpa tidigare.
Jag minns det hemska från min tid som pappas bonddräng. När pappa hade sålt några djur och skickat iväg dem, var ladugården och båset så tomt efter dem. Nu är båset tomt för oss också, i troligtvis minst tre månader.
